Känn ingen sorg bröst

I filmen, som utspelar sig i Göteborg av Hokan Hellstrjjxjm i Göteborg, får vi följa Pjxjl, spelad av Adam Lundgren, som ni kanske sett i serien, Torka aldrig tårar utan handskar och hans förhållande till barndomsvännerna och Lena. hans farfar Rolle - spelad av Thomas von Bremsen-samt Eva-som han blir kär i efter att ha sett henne sjunga Billy Braggs "New England at the Jazz House." Alla dessa relationer leder till P XXL under filmen, när han tvingas möta flera alternativ, och när filmen är över verkar det som om vi alla är lite klokare.

Pauls största dröm är att hålla jämna steg med musiken, men för att övervinna sin scen, när han spelar framför människor, måste han bära en ögonbindel.

Känn ingen sorg är en svensk långfilm som hade biopremiär 19 juli Filmen är baserad på Håkan Hellströms låtar.

Så småningom börjar han spela trummor i Evas band, men när hon insåg att bandet inte kan komma någonstans bara genom att spela covers blir hon en slags Musa, så Paul, som bara skriver låtar när han tror att ingen lyssnar, kan förse bandet med sitt eget material. Pauls pappa var också musiker-till exempel börjar filmen med att Paul sjunger sin enda singel Brynne-Serenad vid skolavslutningen - men när han försvann tesjön, Roll - även om han uppenbarligen är i Fiskfabriken.

När filmen börjar innehåller den en serietidning, eller åtminstone en ganska enkel ton, och det verkar som om alla är ganska nöjda med sin existens i Sommar Göteborg - Paul slutar verkligen slåss mot fotbollshuliganer och drömmer i Rio de Janeiro - men livet är fortfarande ett spel. Klart du skrattar. Men ...

Varför måste det ta med något så trångt? Det finns redan fart, skratt, komedi och snabba dialoger. Dödade katter minskar filmens allvar. Därför hoppas jag att scenen faktiskt är baserad antingen på någon form av hokantex som så småningom föll ur minnet, eller på en verklig händelse från Hellstr Xxxs liv. Den överdrivna jakten på skratt spökar också på andra ställen.

"Känn ingen sorg" is just as tragic as happy.

Tycker du att bröllopstårtan fungerar bra i en klassisk pinsam scen? Eller att toaletten vid ett kritiskt ögonblick hade en fungerande spolmekanism och inte separerades av en scout alls? Jag låter dig dra dina egna slutsatser... Tack och lov, filmen är fortfarande allvarlig. Känslan av att livet spricker fantastiskt, men otroligt bräckligt. Att allt kan delas på ett ögonblick.

Huvudtemat är ungdomars bedrägeri. Karaktärerna festar och vänder sig om och leverlever. Och det är intensivt. Det är denna gränslöshet som är källan till ångest. Vilket får sig att känna sig som en hemlig svarthet under ytan som ingen pratar om. Någon har ärr på händerna. Någon har för mycket pengar. Det finns varningar, men ingen gör någonting. Det känns verkligt. Det absolut värsta med att inte känna sig ledsen är karaktären Eva.

Karaktären var tvungen att acceptera, kanske. Hon är bara en femme fatale med smala kläder, en lite nördig röst och röda läppar. Vid ett tillfälle sitter hon också och böjer sig över i röda underkläder på sin enorma säng för evigheten utan anledning. Men för att vara rättvis bör det nämnas att hon är cool, farlig och inte alls ett vapen.