När ett barn tar sitt liv

Bilden kompliceras av det faktum att yngre barns tankar om död och död ofta inte utvecklas och ofta inte motsvarar en vuxens uppfattning om döden. Impulsivitet i kombination med omogenhet orsakar brist på förståelse för att farligt beteende, inklusive självmordsdokument, kan leda till oåterkallelig död. Denna omogenhet kan öka benägenheten att ta stora risker.

I många fall betyder detta att termen "självmord" betyder förenkling och blir ett komplext begrepp, särskilt för små barn. Detta innebär också att epidemiologiska data om självmordsdokument som utförs av yngre barn bör tolkas med stor omsorg. Tidiga signaler förutom ovanstående specifika riskfaktorer bör ett antal andra faktorer beaktas, faktorer som är ospecifika men kan vara tecken på en begynnande självmordsprocess.

Dessa tecken kan inte accepteras som direkt uttryckta för ett självmordsproblem, men bör leda till mer grundlig forskning på detta område. Plötsligt förlorade väsentligt förändrat beteende, som i skolan, försämrade matvanor, brist på framtidsplaner och framtida hopp, önskan om tidigare fritidsaktiviteter när ungdomar som hade visat allvarliga tecken på depression under en tid kunde dras tillbaka och undvika sociala Kontakter, förändringar, blir mer aktiva och externt är detta vanligtvis ett tecken på önskad positiv utveckling.

Det bör dock noteras att sådana plötsliga förändringar kan vara tecken på försämring. Detta kan vara ett tecken på lugn som kan uppstå när en person verkligen har bestämt sig för att begå självmord. Som nämnts ovan kan belastningar i form av riskfaktorer kompenseras till viss del av skyddsfaktorer. Utvärderaren måste förstå och förstå vad som kan öka och minska risken för självmord.

Samtal kan aldrig ersättas av bedömningsverktyg eller frågeformulär, även om det kan vara ett bra stöd i bedömningen. Den kliniska konversationen bestämmer också fortsättningen av sjukvårdsnivån, dvs. öppenvård eller fullständig behandling. Självmordsriskbedömning är en del av en psykiatrisk bedömning. Vid bedömningen av svårigheter och resurser hos ett barn eller ungdom tillsammans.

Tidigare beteende bör utvärderas och övervägas, till exempel aggressivitet, impulsivitet, självmord och självmordsförsök.

Utifrån nuvarande forskningsläge har Bris i den nya rapporten När en förälder tagit sitt liv sammanfattat vilka konsekvenser en förälders självmord får för barnet.

Det är nödvändigt att ta hänsyn till hela barnets eller ungdomens liv, liksom erfarenheten av att arbeta i en familj när det gäller självmordsproblem. Självmordsriskbedömning bör ske löpande, eftersom det kan finnas en stor självmordsrisk som snabbt förändras i krissituationer. Självmordsförsök och självmord kan förekomma, även om noggranna bedömningar har gjorts, eftersom den akuta risken för självmord kan förändras snabbt, till exempel vid stressreaktioner.

Därför kan självmordsriskbedömningen behöva upprepas med frekventa intervall.

När det närmast otänkbara inträffar – att ett barn tar sitt liv – är det en enorm tragedi för anhöriga, andra närstående och för hela det omgivande samhället.

Men om en självmordspatient har nära besök behöver du inte göra en strukturerad självmordsriskbedömning när som helst. Detta kan vara tillräckligt för att genomföra en mindre omfattande självmordsriskbedömning, där graden av självmordsminimum, bestämd, hög, mycket hög och motivering dokumenteras. Kom ihåg att risken för självmord ökar på grund av inläggning och utskrivning från heltidspsykiatrisk Vård och är särskilt hög en vecka efter utskrivning.

Detta ökar också när man flyttar till en annan vårdavdelning, till exempel från en barnpsykiatrisk enhet till en vuxenpsykiatrisk enhet. Självmordsriskbedömning är en färsk produkt och bör förberedas så att snabba förändringar kan göras när det gäller mentala känslor. Självmordsrapporter bland barn och ungdomar drivs också ofta mer impulsivt jämfört med vuxna. I bedömningen kan risken uttryckas och bedömas som minimal inom några dagar senare för att snabbt övergå till en högre risk.

Det första steget kan vara att försöka förstå vad som händer i kroppen och i huvudet. Med dessa problem kan du ta reda på vad som behöver ändras i ditt liv nu: Fråga 1. Vad behöver ändras för att må bra? Fråga 3 Fråga 4 Vem kan hjälpa mig med förändringarna? Den sista frågan är viktig. Självmord är svåra att leva med, och om det inte blir bättre måste du söka hjälp. Att hitta hjälp är viktigt om det inte blir bättre.

Att prata med någon annan kan få dig att känna dig mindre ensam och hjälpa dig att sortera dina tankar. Ibland kan andra människor se situationen tydligare och hjälpa till att ändra den. Om tankar börjar vända sig till planer på hur man begår självmord kan det vara farligt. Då behöver du inte längre bära det själv. Självmord kan aldrig ångras, men vad vi känner och hur din situation ser ut kan alltid förändras.

Ta hjälp, företag, företag och distraktion, kan hjälpa dig genom stunder som verkar hopplösa eller obehagliga. Det är viktigt att du pratar med dina nära och kära om hur du mår. Sök professionell hjälp. Det finns professionell hjälp om du känner att du vill avsluta ditt liv.Till exempel en kurator på en skola, en ungdomsmottagning eller ring oss på Bris så hjälper vi dig.