Lila kyrkans färg

Kyrkoårets fem färger är vitt, violett, grönt, rött och svart.

Det var först i talet som den västra romerska kyrkan bestämdes vilka färger som skulle användas. När Svenska kyrkan ockuperade den liturgiska färgkanonen i början av förra seklet gick de med i den romerska ordningen, och Kyrkoårets fem färger är vita, röda, lila, gröna och svarta. Vit är färgen på glädje och renhet som används under själva festen, när glädje är i centrum, till exempel jul, påskdag, tiden efter påsk och Pingst.

Men vitt används också under andra helgdagar som dop och äktenskap.

Violett – bot, ånger.

Rött är färgen på den Helige Ande, blod och kärlek. På pingsten påminner det om elden när den Helige Ande hälldes ut, och på måndag handlar julen om martyrerna, de människor som dog för sin tro på Jesus. Rött är också den färg som används på John Baptist Day i midsommar. Lila är färgen på förberedelse, bekännelse och bot. Denna färg är den allvarligaste färgen på kyrkoåret, och den används under förberedelserna inför de största festerna, jul och påsk på året.

Som förberedelse för vad som ska komma till vad som behövs om du lever ditt liv ordentligt och hur viktigt det är från förlåtelse. Grön är växtens färg.

Han talar om vegetation, inte bara av naturen utan också i våra egna liv. Svart används som liturgisk färg på mässor för den avlidne. Requiem Fairs gold kan ersätta andra färger på svenska kyrkliga helgdagar [redigera wikita text] när liturgiska färger används under hela året. I Svenska kyrkan används liturgiska färger främst på prästens och diakonens stol, liksom på prästens utställning, liksom på altarstycket och nattvardstextilierna.

Blommorna på altaret är också i viss utsträckning anpassade till de liturgiska färgerna. Det finns ingen officiellt etablerad färgkanon, men årligen ges de liturgiska rekommendationerna för kyrkorummet i en dagbok med en kyrkokalender publicerad av utgivaren argument. Användningen av liturgiska färger återinfördes i Svenska kyrkan i början av seklet.

Efter reformationen var verkligen knuten till Uppsala församling, och sedan den framväxande pietism och hennes smak för en mer utspädd användning av liturgiska färger alltmer inte används. Från början av talet var det bara rött och svart. Det var från Oxford-rörelsen på hög nivå i England och dess efterträdare, men också nyligen överförd till Tyskland, som intresset för kyrkans rop och liturgiska blommor fördes till Sverige från mitten av seklet [2].