Frågade Allmänläkare tar inte hänsyn till att patienter med ätstörningar kan ingå i sitt uppdrag, medan specialiserad vård indikerar att primärvården ska kunna upptäcka flera tidiga fall samt behandla dem. Enligt revisorerna behövs en tydlig "nivåstruktur" för vården av en ätstörning, som inte finns idag. Michaela Litman säger att arbetet med detta redan har börjat.
Vad du ska göra på primärvårdsnivå, där du ska kunna ge lågintensiv behandling. Vad betyder det egentligen? Ur min synvinkel är tidig upptäckt och tidig behandling viktig. Vi vet att detta ger ett bra resultat. Nästa nivå diskuteras också, där patienter som barn och ungdomar, psykiatri och vuxenpsykiatri ska behandlas, och som kommer att vara avsedda för subspecialvård.
Enligt Michaela Litman kan möjligheten till tidiga insatser av subspecifik ätstörningsvård, även för milda ätstörningar, leda till att du undviker en lång kurs och ökar chanserna för framgångsrik behandling. Nationella riktlinjer pågår också för vård av en ätstörning och förväntas slutföras i November. Läs Mer: I vissa sporter, som löpning, cykling och orientering, där en lätt kropp gynnar andra konkurrenter, ökar risken för okontrollerad viktminskning.
Risken för infektion verkar också öka i sporter där både kropp och prestanda lyfts fram, såsom Konståkning, Gymnastik och dans. Familjer där medlemmar har erfarenhet, såsom alkoholmissbruk, depression eller fetma, har också en högre förekomst av ätstörningar. Biologisk och genetisk, särskilt märkbar ur tonårsflickors synvinkel som vill vara smala, medan naturliga biologiska förändringar leder till ökad fettlagring.
Övervikt eller snabb viktökning hos barn är en oundviklig riskfaktor för att utveckla en ätstörning. Genetiska faktorer är förmodligen viktiga i både anorexi och bulimi. Trauma, kriser och separation är vanliga riskfaktorer för Ungdomar. Forskningssymtom, bulimia nervosa och ätstörning utan ytterligare specifikation av ett uns ätbeteende är de vanligaste diagnoserna av en ätstörning, mycket vanligare än anorexia nervosa, särskilt hos vuxna.
Fetma och fetma betraktas inte som ätstörningar, men ibland kan det vara svårt att bedöma skillnaden mellan dessa diagnoser. Tecken på en ätstörning hos barn kan saknas viktökning, allmän utvecklingsfördröjning och längdtillväxt samt menstruationsförlust. Detta leder i sin tur till allmän svaghet och en effekt på blodcirkulationen med nedsatt hudtemperatur och eventuellt perifer cyanos.
Mycket allvarligt undernärda patienter kan få ansiktshår, nacke och rygghår. Huden kan bli torr och sprucken. SODOMORTICITET många patienter med ätstörningar har fler diagnoser. Av de vuxna patienterna har cirka 65 procent någon annan psykiatrisk diagnos, främst diagnosen ångest och depression, missbruk, bipolär sjukdom och personlighetsstörningar.
Hos barn och ungdomar är samordningen cirka 40 procent. Även här är diagnosen ångest och depression den vanligaste diagnosen ångest, men olika typer av neuropsykiatriska tillstånd är också vanliga.
Somatisk samordning är inte heller ovanlig, främst diabetes. Med tanke på den stora samordningen är samarbetet med andra vårdenheter av stor betydelse. Störningar uppträder vanligtvis hos tonårsflickor och unga vuxna kvinnor, men även tonåringar och unga vuxna män kan påverkas, liksom barn strax före puberteten och kvinnor före klimakteriet. Störningar är förknippade med en specifik psykopatologi, där en förändrad uppfattning av kroppen dominerar.
Rädslan för fetma och övervikt blir en överväldigande IDE, och patienten strävar efter låg kroppsvikt. Undernäring av varierande svårighetsgrad uppträder ofta, med sekundära endokrina och metaboliska störningar, såväl som nedsatta kroppsfunktioner.
Symtomen inkluderar en begränsad kost, överdriven fysisk aktivitet, självkänsla, kräkningar och användning av mediciner, laxermedel och diuretika. Med undantag för: Viktminskning är till exempel ett av huvudsymptomen, såsom amenorrhea eller svår rädsla för fetma, Det finns ingen allvarlig viktminskning och viktminskningsbeteende. Denna diagnos bör inte placeras i närvaro av en fysisk sjukdom som orsakar viktminskning.
Denna sjukdom delar många psykologiska faktorer med anorexia nervosa, inklusive överdriven oro över kroppens utseende och vikt.