Hon var också den första i en annan institution eftersom hon valdes in i Svenska Akademin som den första kvinnan. Detta framgår av de första hundra sidorna med en mycket detaljerad beskrivning av landskapet i södra Sverige, främst Sk Xxnne, SM Xxnland och Blekinge.
Men efter de första hundra sidorna tappar boken lite av mitt intresse. Det blir lite monotont på ett sätt, även om de kommer till nya platser ganska ofta. Tanken var från början att det skulle vara ett redskap för att undervisa i geografi, men Selma lyckades också väva in lite historia.
Hon talar till exempel om de olika medborgare som har stannat kvar i Scone sedan medeltiden. Hon talar om hur de behövdes i en mörk tid med tvister och vanliga problem, men nu när landet och världen är mer civiliserade behövs de inte längre för det syfte de uppfördes. Några av dem är lite mer förbryllande, är historien om de svarta stavar och grå åkattraktioner som kämpar för spannmåls butiker i Glimminghus.
Är detta en metafor för kampen under medeltiden, är det en anspelning på talets död, eller kanske är det bara ett försök till ett spännande element att lämna läsaren? Det är svårt att avgöra. Av någon anledning är berättelsen inriktad på södra Sverige, visst har det skrivits mycket om mellan och norra Sverige, men inte i samma utsträckning som den södra delen. Varför är detta fallet nu?
Selma var tvungen att resa över hela Sverige med tåg och scouting, det är helt klart nödvändigt att kunna skriva en bok realistiskt. I början av talet reste folk inte så bra. Sverige slutade för de flesta över Dalarna, och då var det bara den outforskade öknen. Till exempel hade patchar inte varit medborgare så länge, Norrland var främmande för många i allmänhet. Därför var hon tvungen att skriva mer om Norrland, men å andra sidan är det väldigt stort och svårt att missa.
Kanske var det därför den södra delen fick mer uppmärksamhet. Den mest intressanta och roligaste delen av boken är när Nils äventyr på Gåsbacken skildras. Det börjar bli lite tungt, minst sagt. Lagerl XXF slutförde boken med hjälp av ett stipendium organiserat av Sophie Adlerspara, grundare av Fredrik-Bremer-föreningen. Sagan om Gesta Berling är en av de största klassikerna i svensk litteratur - ett rikt och fantastiskt skryt om kavalleri och livet i Värmland i tal.
Detta bröt mot det dåvarande idealet om stil, som förespråkade realistisk objektivitet. Boken fick blandade mottagningar från kritiker. Lagerlöf lämnade sitt lärarjobb för flera år sedan. Sedan dess har hon helt lämnat sitt författarskap till sig själv, och hon flyttade med sin moster till Falun för att vara närmare sin syster Gerda.
Lagerl XXF, tillsammans med Sophie Elkan, gjorde flera längre resor till Europa och i år en längre resa till Mellanöstern.
En gång hemma skrev hon romanen" Jerusalem", som blev hennes främsta internationella genombrott. Den världsberömda Lagerl-boken innehåller Nils Holgerssons anmärkningsvärda resa genom Sverige, [2] som ursprungligen beställdes och publicerades som en läsbok för grundskolor. Han beskriver Sveriges geografi efter fjorton år-den äldre pojken Nils Holgersson, som flyger en gås tillbaka genom landet.
Nobelpriset [redigera wikit text] Selma Lagerlöf tilldelades Nobelpriset i litteratur, som Lagerlöf hade nominerats flera gånger under tidigare år, men hennes kandidatur motsatte sig dåvarande ständiga sekreterare för Akademin, Carl David Af Virsi. Då och då bodde hon I m Xxrbacka igen; Med hjälp av prispengarna från sitt Nobelpris lyckades hon köpa ut jordbruket.
Hon köpte fastigheten tidigare samma år. Selma Lagerlöf uppnådde ett världsomspännande rykte under sin livstid, och hennes böcker har publicerats på många främmande språk. Nils Holgerssons märkliga resa har översatts till ett 60-tal olika språk. Sagan om Gesta Berling har översatts till mer än 50 olika språk. Hjalmar Gullberg sa i sitt inlägg när han efterträdde henne vid akademin att hon var "drottningen i vår litteratur, den mest kända svenska kvinnan i världen sedan den Heliga Birgittas tid."